carropacollege.blogg.se

Tjenna. Jag startade denna bloggen som en dagbok när jag flyttade till LA o började college 2012. Två år senare är jag klar på college och har flyttat hem till Sverige igen. Livet är en resa, och detta är där nu min loggbok. Så välkomna att ta del av min resa, mina tankar och upplevelser här i livet.

LÅNGINLÄGG

Publicerad 2013-03-06 02:28:10 i Allmänt,

Hejhej!
 
Har varit i skolan idag! Hela dagen!
Kände att jag inte ville missa mer så jag pallade mig upp kl 5 imorse och åkte till skolan, hade engelska och sen åt jag lite lunch och sen var det ett info möte om en skola i Hollywood, The Los Angeles Film School, hade inget bättre för mig så jag gick dit. De har några spännande program, bla ett som heter Entertainment Business, och det är typ perfekt för mig. Man kan ta en bachelor i det på 18 månader.
Så funderar lite på att då fullfölja min AA degree här på SMC och sen ta en bachelor i Entertainment Business. För när man ändå är här för att få en utbildning, då är det kanske lika bra att köra all in. En AA degree är i sig själv inte värd så mycket, men bachelor lr master är värde mer = bättre betalda jobb.
Det är inget som är aktuellt i dagsläget, har ju precis börjat min andra termin på SMC, men tänker i framtiden, visst finns det så mycket andra faktorer och så som kommer att spela in, men jag måste säga att jag känner mig glad och hoppfull att det finns något som kan passa mig så bra. För ska jag vara ärlig, så känner jag att jag vill ha en framtid här, det är rätt att vara här, det känns ända ut i fingertopparna.
Success and nothing less.
(visst har jag blivit lite solbränd?)
 
Fast somsagt, det är inte aktuellt i dagsläget. Men ska spara brochyrerna för ev framtida bruk!
 
Jag mår bättre idag. Är täppt i näsan och hostig. Vanlig förkylning nu. Kul hur typ febern bara försvann, hur jag kunde må så kasst i söndags till att må hyffsat bra på måndag. Tror det var c-vitamin drickan! C-monster heter den och den innehåller 1500% RDI av c-vitamin, inte illa!
Så är på bättringsvägen! Känns bra!
 
Efter LA-film school mötet så hade jag Bus 32, och där hade vi ett litet quiz på 10 frågor. Hoppas de gick bra.
Till på torsdag ska vi ha gjort en skriftlig uppgift som ska lämnas in, så ska jobba med den ikväll och imorgon.
 
När jag kom hem skypade jag snabbt med min kollege Mats från Maxi, haha de va lite kul. Har så fina kollegor, ska bli kul att komma tillbaka o jobba där i sommar igen. Tänkte på det (igår faktiskt när jag snackade med en annan kollega på facebook) att det blir min TREDJE sommar på maxi, SJUKT vad tiden går fort!
 
Nu sitter jag här i soffan och lyssnar på musik och är allmänt glad. Bra va?!
 
Ibland är de lustigt hur allt faller på plats och bara blir så bra?
Tänk så hade jag aldrig börjat lyssna på green day? Tänk så hade jag aldrig vågat söka in själv till SMC och åkte till Alabama med Rebecca istället? Eller inte ens åkt till USA?
Då hade inget varit som det är nu. Jag kan inte förklara hur glad jag är över att vara här(ja visst gnällde jag som en liten barnunge igår o sa hur gärna jag hade velat va hemma i sverige), och få uppleva allt det här, lära mig så mycket, inse och uppskatta livet på ett annat sätt, på mitt eget sätt. Och det är så RÄTT!
 
Ojoj deeptalk! Men de e min internet-dagbok/blogg, jag får skriva vad jag vill och nu får tycka vad ni vill.
 
Och nu när jag ändå sitter här och skriver massa, så kan jag ändå skirva lite till....
En del av er kanske undrar, hur green day kommer in i bilden? Hur har dem påverkat mig? Jo jag ska berätta snabbt.
Januari 2008, på väg till tandläkaren i farmor o farfars bil, lyssnade jag på min ipod som jag fick i julklapp. Min vän rebecca hade skickat några låtar till mig (ca 10 st) som jag lyssnade på. Hade precis lyssnat på Piece of me med Britney Spears, sen kom det en låt som heter Jesus of Suburbia.Det var första gången jag hörde den, och i 9.14 minuter satt jag och var i en helt annan värld. Så mycket känslor och tankar som jag haft länge och förtryckt fick jag plötligt utlopp för, eller hur jag ska uttrycka det. Då jag aldrig kännt att jag helt passat in där hemma i sverige, har alltid kännt mig udda och som det var mig det var fel på.
Men då två rader från låten som verkligen fastnade var:
There is nothing wrong with me
This is how I'm supposed to be
 
och det var så klockrent! Så sedan dess accepterade jag att jag var som jag var, och faktiskt så är jag rätt glad att jag är som jag är.
 
Och i början av sista delen av sången går den såhär:
To live and not to breathe
Is to die in tragedy
To run, to run away
To  find what you believe
Vilket fick mig att inse att jag vill inte leva där jag inte kan leva fullt ut. Att känna att man är fast och inte lycklig. Så därför valde jag att ta mitt pick och pack, bryta mig loss och lämna trygga lilla byn och följa mina drömmar. Och det är precis vad jag gör. Och jag är så lycklig.
Också såklart: I found what I believe
 
Så jag vet ej hur jag ska förklara det mer, men SÅ stor påverkan har green day haft på mig. Mest Jesus of Suburbia, men jag älskar all deras musik.
Och mycket annan musik också. Musik är bäst i världen.
 
Jep, så är det.
Och har jag sagt att jag är sådär jättesuperastaggad på att se dem, inte bara en, utan 2 gånger i år! Wiho!
 
Nu ska jag laga lite mat hade jag tänkt och sedan göra lite skolarbete! Jaaa, vad kul!
 
 
Ha det bra!
 
Puss och Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela