carropacollege.blogg.se

Hello!

 

Long time, no inlägg, men nu är det dags igen! Senast jag skrev var i maj, då jag hade bestämt mig för att stanna i Lund till hösten för att se vad som händer sen. Något jag är glad att jag gjorde. 

 

Jag har levt livet. Pluggat, festat, klätt ut mig i så många galna utstyrslar, umgåtts med vänner, tränat karate... list goes on. Kan inte direkt klaga på något. Nöjd. 

 

Men som jag skrev i maj, och något som har levt kvar i mig, är törsten på inspiration och motivation. Jag vill hitta den där drivkraften, jag vill utmana mig själv, jag vill göra sånt jag aldrig trodde var möjligt, jag vill att folk som underskattat mig ska tappa hakan. Jag vill inte att något ska kunna begränsa mig, jag vill vara limitless. Vilket tar mig tillbaka till LA. Så i höstas, september närmare bestämt, så sökte jag ett internship på SACC-LA. En organisation där jag volontärade på några event när jag bodde där. Jag blev kontaktad, fick skypeintervju. Den gick bra. Fick en till skypeintervju, den gick också bra. Fick internshipet. Tjoff. 

Så jag ska tillbaka till LA för ett 6 månaders internship, januari till juli. Som det kan gå va!? 

 

Samtidigt som jag är sååå ecxited, entusiastisk, hoppfull, förväntansfull, taggad, så är jag även rädd och nervös. Rädd att jag ska ta slut på mina pengar, rädd att det inte ska gå bra, ledsen fär sånt jag vet att jag kommer missa, bla min systers 18års dag, en eventuell resa till Rom... osv. Nervös för att lämna mitt trygga hem, mina fina vänner, ÖG, David. 

Man kan undra varför jag ens vill riskera att äventyra allt det, jag har ju det så bra. Det är ju så jobbigt att gå igenom hela visum processen (igen), det kommer kosta skjortan.... 

Men det är just det. Risker. Chanser. Möjligheter. I slutet så ångrar man bara de chanser man aldrig tog. Jag kan stanna och aldrig veta vad jag missade, alltid undra vad som hade hänt om jag åkt. Jag tror jag hade ångrat det i hela livet om jag inte åkt. Jag vill göra detta, jag måste göra det för mig och min egen skull. 

Då det känns som jag mest bara chillat nu i ett år, haft kul, inga mål, inga större ansvar.. Så vill jag inte ha det i längden, så det känns ändå bra att det kommer bli ändring på det. Annars hade nästa termin varit precis likadan som detta året. Vill ha något att jobba för, något att sträva efter, en väg att gå. 

 

Och när jag flyttar till LA nu för 2a gången så kommer jag va beredd på vad jag kommer möta. Jag kommer att gå in till 110% för detta internshipet, uppleva och lära mig så mcyket som möjligt. I 6 månader kommer jag ge allt. Sen, sen vill jag hem till Sverige igen. Och då, hoppas jag, att jag är starkare, gladare, mer motiverad, klokare, visare osv. Sen ska jag sätta upp nya mål. Jag vill starta upp ett liv, vill ha en egen lägenhet (som jag kan inreda själv, som jag kan kalla för mitt hem, där jag kommer stanna länge), jag vill ha en utbildning (vill läsa beteendevetenskap) osv. Det är planen, så som den ser ut nu. 

 

Så nu är jag i en djungel av pappersarbete för visum. Ugh, vad USA ska göra det svårt. 

 

 

Här kommer lite bilder från senaste tiden i lund btw;

 

 

Och något annat som hände rätt nyligen är att min fina fina hund fick somna in. Cancern kom tillbaka för 3e gången och den hade spridit sig ytterligare, så det fanns inte mycket att göra. Hela familjen åkte ut och gick en sväng med henne i skogen, sen fick hon köttbullar och leverpastej, sen åkte vi till veterinären där vi satt med henne hela tiden. Finns inte ord som kan beskriva hur ont det gjorde (och fortfarande gör), så mycket som jag grät då har jag inte gråtit på många många år. Som jag kommer sakna henne. Men samtidigt så är det en lättnad, nu slipper hon lida, nu slipper hon kämpa, nu får hon lugn.

Molly, min fina ängel, TACK för du har lyst upp mitt liv i 10 år, kommer aldrig glömma dig. <3

 

 

Förövrigt så tycker jag det är jättekul och intressant att skriva denna "bloggen". Kul att läsa äldre inlägg, se hur jag tänkte och tyckte, hur saker kan förändras.. Och varje gång jag läser vad jag skrivit så blir jag så glad, jag är så tacksam för ALLT. Allt jag har fått uppleva, alla människor som jag har fått träffa, alla lärdomar.. jag är så tacksam för mitt liv. Att leva är underbart. Glöm inte det. 

 

Ha det bra! 

 

Jag skriver väl inom en relativt snar framtid igen! 

 

Puss och kram!