Hej! Snart är det friday, yay!
En inte lika bitter Caroline idag, är rätt glad faktiskt! Just nu sitter jag i soffan, lyssnar på musik, är själv hemma (SÅÅ SKÖÖÖNT), är mätt och belåten och dricker ett glas vin! OCH imorron är det fredag!! Det enda som fattas för att allting ska vara på topp hade varit lite marabou. Men har mina aningar om att det är påväg ehe..
Veckan. I ondags hade vi boardmeeting, styrelsemöte dvs. Har bara träffat några få board members snabbt på något event, så nu fick jag träffa nästan alla, vilket var kul. Det var mitt första styrelsemöte, så hade ingen aning om hur det brukat gå till, men det var tydligen ett ovanligt produktivt styrelsemöte enligt min chef. Jag som intern fick presentera mig själv, sen satt jag/vi (interns) mest och antecknade. Men det var jätteintressant och givande att få vara med på det mötet. Alla styrelsemedlemmar var (well för det första var de jättetrevliga) otroligt intellegenta och kompetenta, drivna och alla med fokus på kammarens bästa! Jag kände lita att mitt arbete med sociala medier och Finally Friday är en del av något större. Ni förstår, att när man sitter i ett rum där det är konstanta konversationer, man jobbar med tidspress och det råder alltid en viss förvirring och frustration i rummet, och försöker hitta och skriva bra artiklar, förmedla mening samt ska allting vara korrekt och alla ska pleasas... det händer att man tappar motivationen. (Vilket jag har känt ibland, som ni nog har märkt i tidigare inlägg). Då jag känner att jag bara vill få det överstökat. Det finns ingen glädje, inget driv. Så det var perfekt timing med detta mötet, fick större insikt i kammaren och vad vi jobbar för, känner att vi utgör en del av något större. Dessa otroligt drivna och framgångsrika människor som jobbar så hårt för att ta kammaren framåt. Insåg hur stor del mitt arbete har i det.
Fick också beröm för bra finally fridays, bra engelska osv. Vilket gjorde mig jätteglad.
Klockan halv 11 på kvällen kom vi hem från mötet. Hade då jobbar i över 12 timmar. Var trött och hungrig, men fylld av motivation!
Eftersom vi var på jobbet så sent igår, så tog jag en caroline morgon. Inte direkt en sovmorgon, men jag tog mig tiden att gå ner till gymet och ta min tid på mig på morgonen och komma in en timme senare. Vilket var skönt. Behöver Caroline-tid ibland.
Jobbet idag gick bra. Är superspänd över nästa vecka, mycket som händer då!! Men är excited! Ska bland annat (eventuellt, om det går att få ihop) göra en intervju med Timbuktu! Vilket hade varit sååååkul. SAS börjar flyga LA-sthlm, så de är fullt med festligheter, bland annat en galamiddag. Vendela och Sophie ska gå på den, men förhoppningsvis öppnar 2 platser upp sig så kan jag o Julia gå också. Vi fick ett business seminar med SAS ist, men tror att det kan bli intressant , hoppas jag. Men hoppas såklart på galamiddagen! Sen är det LA Fashion Week som vi ska gå på. Massa möten. Inflyttningsfest och Bruce Springsteen konsert. Tror nästa vecka kommer gå i ett naffs.
Tillbaka till idag. Julia och Vendela är iväg i downtown med vår chef för att kolla in 2 potentiella nya medlemmar. Det var inget måste att sticka dit, och om de vill åka. så känner jag inte att det är nödvändigt att vi ska vara alla där. Så, thats why jag är ensam hemma.
Jag gillar mina roomies, men jag är med dem 24/7. De är det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag somnar. Det är rätt skönt att få en break ibland.
Nu. Har skcikat in Finally Friday testet för godkännande, vilket är första mil stolpen inna helg. Dock vet man aldrig hur mycket jobb det blir imorgon, beroende vad chefen tycker om det.. Det går aldrig att veta vad man ska förvänta sig med henne. Men är inte jättenervös (just nu iallafall), faktiskt. Ofta brukar jag bäva lite för det, men jag känner att oavsett vad hon säger så kommer det att bli bra. Och sen är det helg! Woho! Ska träffa Michelle i helgen, och jobba lite i förväg med artiklar tror jag, då det kommer va full rulle nästa vecka!
Men ja, jag är motiverad igen. Upp och ner gå det. Nu går det upp. När jag är nere så har jag en förmåga att se allting som hopplöst, jag hoppas att det ska bli bättre, men tror ändå att allt kommer va så här resten av tiden här. Det är precis som när jag är hungrig, och jag kan vara övertygad om något som inte gör mig glad.. Men efter jag har ätit så kan jag se på samma sak och bara "ah, det är ändå rätt bra". Typ. Som att det stället där jag befinner mig mentalt just då är sant/verkligt/true, det är allt som finns just då.
It's quite funny really. Får in här och läsa detta och påminna migsjälv nästa gång jag känner något sånt, om att det jag känner en stund inte är slutgiltigt.
Citerar lite Green Day:
"Do you have the time
To listen to me whine
About nothing and everything
All at once
I am one of those
Melodramatic fools
Neurotic to the bone
No doubt about it
Sometimes I give myself the creeps
Sometimes my mind plays tricks on me"
....
Jag relaterar till detta.
Här är jag. In my neerdy glasses, mwihi.
Puss och kram på er därhemma!
Längtar efter att krama om er!