indonesien next
Tjabba!
Här sitter jag inregnad en söndagsförmiddag. Det har typ regnat konstant hela veckan, vilket gör det extra jobbigt att lämna sängen och mjukiskläderna... Men har ändå lyckats ta mig till gymmet 4 dagar denna veckan. 4 dagar -5 dagar i veckan har de blivit nu på sistone, o de e gött... men sen är jag ju en sån gottegris och äter som en häst och ser därför inge resultat.. pft.. För många som kanske har viljan och motivationen kanske det hade varit enkelt att lägga om kosten lite, men jag har en jäkla psykisk spärr mot grönsaker och nyttigheter. Lärde mig aldrig äta det som liten och och har vuxit och jag kan fortfarand einte äta det, klöks så fort jag smakar någon nny grönsak eller frukt. Inta för att det nödvändigtvis är äckligt, men utan för det är en spärr i huvudet och det bara går inte... Hoppas att den komemr försvinna en vacker dag, (dock tror jag också att det är jag som måste jobba på att bli ev med den, men huuuuuurrr?! Har försökt i snart 22 år.), för jag vill kunna äta näringsrik mat och inte leva på tomma kolhydrater.
Denna veckan har jag inte jobbat så mycket, så har suttit hemma och kollat på marvels filmer hela veckan typ. Skitmysigt i början, men i onsdags började jag bli trött på det haha... Åh är så rastlös och nere... jag vill ha action, jag vill göra saker , jag vill ha kul, jag vill ha öventyr... är så trött på at vänta på att något ska hända, att någon ska göra något ... I just sånna här stunder saknar jag LA, livet, dramat, klimatet, att där alltid fanns något att göra, va det dött på händesefronten så va det bara en tidsfråga innan ett nytt event dök upp, att alltid ha sina roomiesar att umgås med... yes, jag saknar mycket med LA. (Men framförallt är jag tacksam för jag har fått ha allt det i LA.).
S¨jag funderade just på att kanske ta en trip till LA. Men så vill jag ju se andra delar av värlen också, ha nya upplevelser osv... (i förra inlägget nämnde jag volontärresa till indonesien eller sydafrika).. Så, jag bokade en volontärresa. Fast ine nästa år. nästa månad. I november åker jag till indonesien och ska jobba på ett wildlife rescue center. Iiiiih spännande. Det hela gick väldigt hastigt och jag är både extremt taggad och exalterad, men också nervös och rädd. Aningens bitter äver hur mycket pengar jag lägger på det, (20 000+ kr.. för två veckor), men å andra sidan, jag bor hemma, jag jobbar, har inga större utgifter.. det är ett gyllene tillfälle att göra det nu. Vad är meningen med pengar om man inte ska göra något med dem... Så jag hoppas min lilla bitterhet försvinner haha... Känns precis som jag har en liten ängel o djävul på axlarna som säger olika saker lol....
Och sen är jag rädd för att ja, jag ska faktiskt åka själv till regnskogen i indonesien, som är en främmande kultur som jag inte vet någonting om.. Annan religion, andra seder, annan mat... allt kommer va annorlunda. Och ja, det gör mig lite rädd. Rädd att bli fientligt bemött, att vara annorlunda, rädd för att göra fel..
MEEEEEN. Man måste utmaa sina rädslor, annars kommer man föralltid vara fast i sina föreställningar... aldrig lära sig, uppleva nya saker eller utvecklas. Och det är just det jag vill göra. Och det tänker jag göra. Hade jag inte varit rädd så hade jag inte kunnat göra det. Så jag antar att det kanske är bra att va lite rädd ibland. Jag hoppas att det kommer bli en bra upplevelse och jag kommer att lära mig mycket.



Ska ta en spruta till, sen åker jag den 16e november. Så om en månad är jag i indonesien och jobbar med att rädda djur. Coolt.
(Hemma igen den 2a december. Vill inte missa allt julpyssel och sånt. Plus jag tror att 2 veckor blir en lagom liten getaway.)
(alltså jag måste bara säga hur bra denna bloggen är för mig att rensa mina egna tankar! Jag har så mcyket tanker, upp och ner, precis som en liten djävul och ängel på axlarna och det blir som en stor röra i huvudet av alla positiva och negativa tankar, så det är så himla bra att kunna skriva ner dem och få lite ordning på dem! Det lättar verkligen på trycket. Allt kasnke inte makes jättemycket sense för er som läser den dock haha.. men jag hoppas att ni får ut något kanske).
Får se när jag tittar in här nästa gång och vad jag känner för att skriva om då. Ha de bäst så länge!
Puss o kram!