carropacollege.blogg.se

Hej på er!

 

Time to vädra känslorna liteganna!

 

Ni har säkert hört mig många gånger säga att jag älskar los angles, vilket jag gör. Men samtidigt hatar jag det. Los Angeles är min paradox. 

 

Jag hatar makthierarkierna, mentaliteten, hybrisen, att vissa är mer värda än andra, ytligheten, falskheten, fasaderna, fjäsket, att behöva pleasa otacksamma människor.. Ugh. Allt är så äckligt och fel och jag vill bara spy på det. Jag har både varit den som blivit behandlad som luft, blivit ignorerad för att jag "inte var någon", och motsatsen, det beror på sammanhanget och folket. Och när man väl är i den positionen att man är någon så känner man den där falska trevligheten hos vissa(inte alla, finns fina människor här också), man vet att de hade det varit i ett annat sammanhang så hade de inte brytt sig om en alls, och samtidigt måste jag i den positionen vara trevlig för att det är viktigt att få folk att gilla en. Jag har svårt för den där falskheten. Men det är bara så det är ibland, och man får ta det för vad det är. 

 

Sen är det massa andra små saker jag vill klaga på, men känns dumt att skriva det online där alla kan läsa det. ehe.. 

 

Men det går upp och ner. Vissa dagar är jag jätelycklig, andra längtar jag tills jag kommer hem till sverige i juli. Jag blev inte lika lycklig av att komma hit som jag trodde, jag trodde jag skulle hitta drivet, målmedvetenheten och allt sånt. Och ibland känner jag den och då är jag är astaggad, men olika omständigheter dimmar den. Då det känns som mycket hårt arbete går förbi obemärkt. Försöker pleasa alla, uppfylla allas krav och önskningar, som ibland känns förgäves. Otacksamt. Och då tappar man motivationen. Man vill så mycket, men blir inte tillräckligt bra.. 

 

Men det går upp och ner somsagt. Men just nu är jag lite i en nersvacka, jag ser jättemycket fram emot att komma hem till sverige. Vill nästan sätta tiden i LA på Fast Forward. Men ändå inte. 

Och ibland så älskar jag LA. I really do. (Fast pga andra anledningar då såklart.. Men orkar inte gå igenom alla de nu.)

 

Men jag ska inte klaga. Life could be worse. Jag är tacksam för allt denna tiden för med sig, alla nya insikter, lärdomar och erfarenheter. Det är ett privilegium att vara här och få uppleva detta, och jag tar vara på allt. Hela resan, alla ups and downs. Det kommer bara att härda mig, göra mig smartare och bättre. 

 

 

Men nu, en liten recap från helgen kanske? Vi jobbade hela helgen, i lördags hjälpte vi till på ett event, då jag o julia jobbade i check in och vendela fotade. Träffade Love Larson och Eva vom Bahr som var oscar nominerade för best makeup för sitt jobb i 100 åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann, jag gjorde en intervju (över email) med de i Finally Friday i fredags, så kul att få träffa dem personligen! Sen fick jag även heja på Alexander Skarsgård och Joel Kinnaman. Kinnaman är ju med i filmen Suicide Squad som kommer ut senare i år, den filmen vill jag se jättttteeemycket, så kul att få se han i verkligheten!

Dock var det inte så kul att stå i check-in et hela kvällen och inte få ta del av festen alls, men it's ok, så är det ibland. Fick en bild från röda mattan innan vi plockade ner den iaf!

Och här är vi hela marketing managers gänget i slutet av kvällen: